Omsluten av mörker och kyla, ensam i min lägenhet. Alla lamporna är släckta, ljuset från datorn är det enda som tränger genom mörkret. Musiken strömmar från högtalarna, ut i kvällen. Börjar vänja mig vid ensamheten nu, att inte alltid ha någon vid min sida. Kvällar som denna får mig att uppskatta att bara sitta här helt själv omlindad av en filt. I mitt egna mörker, i min egna lägenhet, mitt egna liv. Ibland vill jag bara stänga in mig här!
Tentan närmar sig med stormsteg o den där gnagande oron som alltid kommer, ja även denna gång. Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att bli av med den. Ska plugga hårt hela veckan, o nästa vecka. Jag ska klara den. Gör jag inte det är jag rädd att jag ger upp.
Ensamheten var inte lika rolig längre.
Fira Johanna på onsdag då! Igen :) O korridorsfest på bottenvåningen!!! Men ingen utgång, det har jag bestämt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
hallo friduns.
i know the feeling, ja tror d e bra o va ensam ibland.. men samtidigt ska man alltid va medveten att man egentligen inte e speciellt ensam. man har alltid vänner o familj. även om mna e ensam en timme, två, tre el en hel dag.. så e mna aldrig d ensammaste man kan vara. =)
puss & lycka t m plugget!
/h
Skicka en kommentar